När vi talar
om frälsning, tänker många av oss
först på Paulus brev till Romarna, då detta är den mest fullkomliga
förklaringen av vad rättfärdighet i den Smorde är. Om det är någonstans i
Bibeln där vi kan ta reda på om lydnad
i förhållande till frälsning, så är
det här vi borde leta. Men faktum är att det är vad jag inte gjorde först. Jag
gjorde en sökning på ordet lydnad i King
James Version av Bibeln, och fann att ordet lydnad förekommer oftare i
Romarbrevet än i någon annan av Bibelns böcker: fem gånger mer, allt som allt. Paulus
utvecklar detta underbara tema enkelt, så det kan memoreras på handens fem
fingrar.
Lydnadens
tema viker brevet till Romarna i en kärleksfull omfamning från det första ordet
till det sista. ”Paulus, Yahushuas tjänare, kallad till att
vara en apostel, avskild för Yahuwahs evangelium, som Han utlovade
genom Hans profeter i de heliga Skrifterna, Gällande Hans Son Yahushua vår
Mästare, som är av Davids säd kommen i enlighet till köttet; och med kraft
förklarad att vara Yahuwahs Son, enligt
helighetens Ande, genom uppståndelsen från de döda: genom Vilken vi har
mottagit nåd och apostlatjänst, för lydnad till tron bland alla folkslag, för
Hans Namns skull: bland vilka ni också är kallade av Yahushua.” Rom.
1:1-6.
Paulus
börjar med lydnad till tron. Detta är det allra första steget, och det är här
många gör fel, redan vid början. De skiljer lydnad och tro åt, som om de vore
separerbara, eller till och med ömsesidigt uteslutande. Evangeliet enligt
Paulus har ett och annat att säga om den saken. Han förkunnar inte lydnad å ena
sidan och tron på den andra. Han förkunnar trons lydnad. Världen har en kyrka
och en tro, och mycket att säga om att tro på Yahushua. Men detta är en fåfäng
övertygelse, för det är enbart tro. Den tro som Paulus vet är trons lydnad.
Vad är den
lydnad av tro som Paulus talar om då? Han definierar inte detta rakt på sak,
men han ger oss stark antydan. Trons lydnad bland alla nationer och folkslag för
Kristi Namn var hans handling och villighet att stiga ut som en apostel för att
ge Kristi kall. Tummen, frälsningens första punkt, är inte någonting som vi
behöver göra eller tro. Det är något som är gjort för oss och till oss. Det är
kallet vi får från Kristus. Lydnad av tron representerar först och främst
Kristi kall.
Från allra
första början av Kristi ministerium enligt Evangelierna, finner vi att Kristus
gör detta till frälsningens första steg. Han kallar en lärjunge efter den
andra. Lydnad av tron är inte att vi håller budorden eller söker och försöker
att finna frälsningen. Det är att lyssna till Kristi kall.
Rättfärdighet
genom Lydnad
”Ty
liksom genom en människas olydnad många blev syndare, så genom lydnad av en
skall många bli rättfärdiga.” Rom. 5:19.
Predikare,
likväl hela samfund, tenderar att fokusera på vad människan måste göra. Eftersom
de inser att bara hålla lagen inte kan frälsa, så erkänner de väldigt sällan
att rättfärdighet kommer av lydnad. Alla som är tillrättalagda med Yahuwah är
tillrättalagd genom lydnad och inte genom något annat. De är tillrättalagda
genom Kristi lydnad, som är perfekt och till fullo. Detta är det andra steget i
planen för frälsningen, i Paulus femstegspresentation av lydnaden.
Ellen White lägger
klart och tydligt fram följande: ”Ögonblicket då syndaren tror på Kristus,
står han inför [Yahuwahs] syn ofördömd; för Kristi rättfärdighet är hans:
Kristus perfekta lydnad är tillskriven honom.” Fundamentals of Christian Education, s. 429.
Medan det
finns alla anledningar i världen att avvisa konceptet totalt fördärv eller arvsynd
så uttrycker Paulus en logisk balans här. Synd och död kom till världen genom
en persons handlingar. Oavsett hur väl vi håller lagen idag så står vi inför
dödens faktum genom intet av våra egna fel. Alltså är det inte mer än rätt och riktigt
att botemedlet tillkommer på samma sätt som problemet kom till: genom en mans
handlingar å allas vägnar. Det finns en logisk grund för att den lydnad som
behövs i vår frälsning från synd och död inte är vår egen, utan en annans.
Lydnad till
Rättfärdighet
”Ty
synden skall inte härska över er, för ni är inte under lagen utan under nåden.
Hur är det då? Skall vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under
nåden? Yahuwah förbjude! Vet ni inte att när ni ställer er i någons tjänst för
att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden
till död, eller lydnaden till rättfärdighet? Men Yahuwah vare tack, att ni som
har varit syndens tjänare nu har blivit av hjärtat lydiga den lära som ni
överlämnats åt, och att ni nu, då ni är friade från synden, har blivit
rättfärdighetens tjänare.” Rom.
6:14-18.
Synen av den
döende, återuppstående, uppstigande, medlande, bönande och försonande Kristus
förändrar den mänskliga karaktären. Kärlek
väcker önskan att vara den trofaste tjänaren av lydnad, där en gång endast
syndens tjänst fanns.
Ellen White
beskrev tydligt denna upplevelse. ”Nya Testamentets evangelium är inte
Gamla Testamentet med sänkt standard för att bemöta syndaren och rädda honom
från sina överträdelser. Yahuwah kräver av alla Sina undersåtar lydnad, total lydnad
mot alla Hans bud. Han kräver nu som alltid perfekt rättfärdighet som den enda
titeln till Himmelen.
Kristus är vårt hopp och vårt skydd. Hans rättfärdighet tillskrivs endast de lydiga. Låt
oss acceptera det genom tro, att Fadern i oss inte skall finna någon synd. Men
de som trampat ner den heliga lagen kommer ha inte ha någon rätt att göra
anspråk på den rättfärdigheten. O, om vi kunde granska oändligheten av planen för
vår frälsning som lydiga barn av alla Yahuwahs krav, troendes att vi har frid
med Yahuwah genom Yahushua, vårt försonande offer!” Review and Herald, Sept. 21, 1886.
Ingen
behöver vara avskräckt av den höga nivån på standarden. Offrets mått är
garantin på Yahuwahs kraft att rädda till det yttersta. Den ångrande mottager
välsignelsen av Kristi rättfärdighet, som bär frukt i lydnad av buden. Det är
Satan som säger att buden är bortom hållning. Ellen White noterar att
”alla som bryter Yahuwahs bud bär upp och stödjer Satans påstående att
lagen är orättvis, och kan inte följas. Således instämmer de med den stora
motståndarens bedrägeri, och vanärar Yahuwah. Hur många predikare predikar inte
precis samma påstående från vecka till vecka!
Det var
vanligare i forna år att från predikstolen höra att ”Kristi kärlek lägger
band om oss. Vi lyder buden av kärlek för Yahuwah och Hans Smorde, som erbjuder
oss frälsningen så stor.” Nu verkar det, försvinnande ofta, som om
budskapet är att eftersom Yahuwah älskar och räddar oss, så kan vi vara Honom
olydiga så mycket vi vill.
Men Paulus
koncept av rättfärdigande är en annorlunda en. Sant rättfärdigande bär frukt i
lydnaden av budorden.
Enighet
genom Lydnad
”Jag
förmanar er, bröder, att märk dem som orsakar splittring och överträdelser i
strid mot den lära, som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty
sådana tjänar inte vår Mästare Yahushua utan sin egen buk, och genom milda ord
och smekande tal bedrar de hjärtat på de som är godtrogna. För er lydnad har
gjort sig känd hos alla människor. Därför
gläder jag mig över er, men jag vill att ni är visa i det som är gott och okonstlade
i det som är ont. Men fridens Eloah skall snart krossa sönder Satan under era
fötter. Vår Mästare Yahushuas nåd vare med er. Amen.” Rom. 16:17-20.
Det fjärde
steget i Paulus studium av lydnaden är enighet i lära. Detta kan komma som en
överraskning, men är faktiskt en logisk följd. Det är egentligen inte
skillnader i synsätt, logiskt tänkande eller behärskning som vållar till
splittring eller dogmatisk splittring. Faktum är att de skapas av simpel
olydnad, lusten att göra uppror mot Yahuwahs klara ord. Lydnadens ande leder i
själva verket till enighet i lära och dogmatik.
Alla
argument som människor ger för att inte helga budordets Sabbat till trots, så
handlar allt om huruvida det finns en ande av lydnad. Alla hänvisningar till
skuggor, budorden fastspikade på korset, påståenden
om frihet i Kristus, att Yahushua är vår Sabbat, är motiverade av det simpla
begäret att inte hålla Sabbaten. Ifall de som påstod dessa saker hade närmat
sig frågan med en önskan att lyda, så hade de läst texterna med en annorlunda
avsikt. De skulle ha läst dem i hopp om att hitta rättfärdigandet för
Sabbatshelgning snarare än en ursäkt för olydnad. Och så är det med varje fråga
vid meningsskiljaktigheter i läran. Vissa av dem är ovidkommande frågor som
uppmärksammas enbart för att distrahera sinnet från vår plikt mot Yahuwah och
våra medmänniskor.
Cirkeln
sluts: Trons lydnad
”Nu till honom
som förmår styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Yahushua,
enligt uppenbarelsen av hemligheten, som har varit dold sedan världens
begynnelse, men som nu har uppenbarats och genom profeternas Skrifter, på
befallning av den evige Eloah, gjorts känd för alla folk för trons lydnad: till
Yahuwah, den ende vise, tillhör äran, genom Yahushua, i evighet. Amen.” Rom. 16:25-27.
Paulus
avsluter Romarbrevet som han öppnade det; med närmast identiska ord. Han
återvänder till temat lydnad av tron. Men denna gång är inte trons lydnad ett
kall från Kristus. Istället för början, kallet, finner vi slutet, målet. Trons
lydnad är nu, vid det femte steget, det som ”förmår styrka er.” Vid
varken slutet eller början är det en mänsklig bedrift, utan någonting Yahuwah
gör utför. Det är Yahuwahs kraft som styrker och etablerar oss. Från början till
slut; trons lydnad Yahuwah handlande i människans liv.
Lydnaden som
framträder i det individuella livet hos en troende, i handlingar utförda efter
budorden, är omringat, säkrat och beskyddat av de begynnande och avslutande
stegen: utförandet av gudomlig nåd. Gudomlig kärleks bägge armar omfamnar det
mänskliga utförandet av lydnad. Kristus osedd står bakom barnet vid sina brev,
lägger båda armarna om honom, och leder med Sin egen hand den klumpiga handen
som greppar pennan. Resultatet är ett svar till Dekalogen, det ljuva
kärleksbrevet fyllt med löften från Yahuwah. Resultatet är ett liv som är ett
kärleksbrev till Yahuwah.
Kristus kall
leder till Kristi lydnad som ges till den troende genom nåd. Insikten om den
kärleksgåvan lägger band på den troende till lydnad
mot Yahuwahs lag genom nådens kraft. Sådan lydnad resulterar i
dogmatisk enighet och avsaknad av splittring bland troende. I slutändan är det
Yahuwahs makt som etablerar oss i Evangeliet. Och det är vikten av lydnad till
frälsning – från början till slut.
_____________________________________________________________________
Relaterade Artiklar, Uppdateringar & eKurser:
