”Helgdag.”
För de flesta associeras detta ordet med ett särskilt firande … julen!   

Definitionen
av ordet ”helgdag” visar att det finns ett religiöst element till
benämningen som de flesta människor är omedvetna om.   

Helgdag:
”en religiös inrättning; [en] helig dag.”

Jämför detta
med engelskans holiday:

Holiday: ”a religious festival; [a] holy day.”  (Webster’s
New Universal Unabridged Dictionary)

Julen är en religiös helgdag. Trots det
moderna firandets kommersiella grannlåt så förblir julen, i kärnan, en religiös festivitet. Det är en tid då en
gudom blir ihågkommen och äras.

Kristna firar Jesu födelse vid juletid.
De utbyter gåvor till den “största gåvan någonsin givits” ära. Man säger: “Jesus is the Reason for the Season!” och
det talas om att stoppa tillbaka ”the
Christ into Christmas!”

Problemet är att Yahushua Frälsaren
aldrig var ”i” julfirandet till att börja med! Medan
Skrifterna inte ger oss Frälsarens födslodatum, så är de flesta lärda eniga att
Han föddes på hösten, inte den 25:e december!

För att upptäcka vilken gud som
hyllas vid julen, så behövs dess hedniska rötter spåras. Firandet på den 25:e december
började en kort tid efter syndafloden med Tammuz födelse som Nimrods reinkarnation.
Dagens jultraditioner kommer direkt från gamla Babylon och hedniska Rom.

Saturnus, med barnoffer

De hedniska Romarna hyllade guden
Saturnus med en veckolång festival i december som kallades Saturnalia. Saturnus var den Romerska guden över tiden och skörden,
Så han var oftast framställd bärandes en lie. Han var den grymmaste, mest ondskefulla av alla de hedniska gudarna.
Han krävde barnaoffer.

Romarna var inte ensamma i dyrkan av
denna onda gud. Saturnusdyrkan var förekommande i den forntida världen. Även
Israeliterna dyrkade Saturnus i sin revolt mot Himmelen. Den gud Israel oftast
dyrkade som avfälliga var guden Saturnus, som i Bibeln också kallas Kiun,
Moloch eller Remfan. Även Israeliterna frambar deras barn som offer till denna
motbjudande, blodtörstiga gud.

”Saturnus hade blivit Afrikansk
hedningatros förkämpe [också] … precis som Baal-Hammon i det feniciska Kartago,
var han målet för barnaoffer … Fastän en fertilitetsgud, Saturnus-Baal … var
inte desto mindre skoningslös i de offer han krävde. ” (Quodvultdeus of
Carthage, översättning och kommentarer, Thomas Macy Finn, s. 14 & 115.)

Fastän Romarna tidigt upphörde med
människooffer, spilldes blod fortfarande av gladiatorerna under
Saturnaliafirandet i december. Saturnalia var ett religiöst firande och alla
förstod att gladiatorernas blodsutgjutelse var ett framburet offer till
Saturnus.

”De gladitoriala showerna var helgade
[åt Saturnus].” 
(Johann D. Fuss, Roman Antiquities, s. 359)

”Amfiteatern gör anspråk på sina
gladiatorer åt sig själv, när vid slutet av december de försonar den liebärande
Himlasonen [Saturnus] med sitt blod.”  (Ausonius, Eclog, i. s. 156)

”Gladiatorerna stred under
Saturnalia, och … de gjorde så för att blidka och försona Saturnus.” 
(Justus Lipsius, tom. ii. Saturnalia Sermonum Libri Duo, Qui De
Gladiatoribus, lib. i. kap. 5)

”Principen
som dessa [gladiator-] spel förrättades var … [att] de firades som
försoningsoffrande … när en sådan mängd människor blev ’Slaktade för utgörandet
av en romersk helgdag.’ När man till detta också förstår att Saturnus själv
skars i bitar så är det lätt att se hur idén att frambära ett välkomstoffer
till honom genom att skicka människor att skära sönder varandra på hans
födelsedag kom till som ett sätt att blidka hans gunst.” (Alexander
Hislop, The Two Babylons, s. 153)  

Trots våldet och blodspillet var
Saturnalia en festmåltidens och lyckönskandets tid. De olika urtida firanden
som hyllar denna ytterst blodtörstiga gud har gått i arv till denna dag som de
mycket omtyckta jultraditionerna som firas världen över.

Dessa traditioner inkluderar:

• Julens tolv dagar 
• Godis som man lämnar på
  kvällningen
• Julgranen som dekoreras med
  ljus. (Dessa var ursprungligen stearinljus som gjordes av fettet från de
  brända kropparna vid barnaoffrandet)
• Julgranskulor (i forntiden de
  offrades avhuggna huvuden.)
• Fester
  med bullermakare
• Gåvoutbyten
• Kyssar under misteln
• Järnekbär
  (gudarnas föda)
• Julkransar
• Julsånger som sjungs från hus
  till hus (ursprungligen gjordes det av nakna sångare som idkade lössläppt uppförande)
• “Adventljusstakar”
• Julkort
• . . . och många fler.

Till och med framställandet av Fader
Jul, eller Jultomten, har en slående likhet till Saturnus: en gammal man, med
långt skägg, omgiven av barn.

Saturnus, den onde,
barnofferkrävande gamla mannen uppträder i det moderna samhället i ytterligare
två skepnader. Varje december återkommer Saturnus, tidens gud, som “Gamla Fader
Tid”. Nyårsbarnet är en
symbol för barnoffren.

En blodisande framställning av Fader
Tid med Barnanyår står att finnas i denna illustration från 1800-talet (nedan).
Fader Tid (Saturnus, som tidens gud), står framför ett stort urverk, hållandes
sin lie. De forna åren passerar bort när fullvuxna kroppar blir inlindade i
liksvepning. Nyåret kommer som ett ungt barn. Medan bilden i sig är rätt mörk,
så lyser ljuset från elden upp den lilla pojken medans det på den andra sidan
är virvlar av rök. De nya åren som ännu inte kommit porträtteras som barn redo
att offras. De barn som blev offrade blev alltid tungt beslöjade så att föräldrarna
inte skulle känna igen sitt barn när det brändes. Alla denna vidriga guds
groteska element finns i denna bild.

Saturnus återkommer också i det
moderna samhället som Liemannen, som samlar in sin bleka själaskörd. Ytterst få
i det moderna samhället har insett att Fader Jul; Jultomten, Liemannen och
Gamla Fader Tid inte är någon annan än denna mest förkastliga av gudar. Men en
forntida människa skulle direkt känna igen samtliga av dem som ingen mindre än
Saturnus. De emblem som kännetecknar Saturnus är detsamma som kännetecknar
Gamla Fader Tid och Liemannen: liar och någonting som håller reda på tidens
gång.

Det finns många ursäkter som uppriktiga
människor ger idag för kvarhållandet av hedniska högtider som hyllar Saturnus:

• ”Julen är underbar tid att
  spendera med sin familj. Vi är så upptagna under året att detta egentligen
  är vår enda chans att vara tillsammans.”

• ”Julen
  är en förunderlig tid att bevittna! Folk är öppnare vid den här tiden på
  året så jag använder det som ett tillfälle att få dela med mig.”

• ”Julen är den enda högtiden som
  verkligen fokuserar på Jesus!”

• ”Jag vet att Jesus egentligen
  inte föddes då. Jag låter mig inte bedras. Dessutom helgar jag inte några
  hedniska gudar, så jag klarar mig!”

Hedningarna visste inte vem Yahuwah,
Skaparen, var. De dyrkade demongudar eftersom de inte kände till något bättre. Detsamma
kan inte sägas om dagens Kristna. 

Skrifterna lär oss:

”Yahuwah har hittills haft överseende med okunnigheten, men nu förkunnar
Han att alla människor överallt skall omvända sig.” (Apg. 17:30, Reformationsbibeln)

Att veta att julen är en hednisk högtid, att veta att de moderna ritualerna är identiska med de urtida hedniska riterna som helgade Saturnus, och
ändå påstå sig vara ursäktade från synden för
att man vet, är extremt inkonsekvent.

Julen är sannerligen en högtid, en religiös festivitet. Genom hyllandet av den onde guden, Saturnus,
så ger man VANhelgan åt Yahuwah, Himmelens och Jordens Skapare.   

Frälsaren Själv fastställde en
himmelsk princip när Han sade:

”Ingen kan tjäna två herrar. Ty antingen skall han hata den ene och
älska den andre, eller så skall han hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna Yahuwah och Mammon.”  (Matt. 6:24)

Saturnus, mer än någon annan falsk
gudom, hade karaktärsdrag som mest efterliknade Satan själv. Julen är hans religiösa festival. Deltagan i julfirande helgar denna
ondskefulla, sataniska gudom.

Den älskande Faderns ord till det
avfälliga Israel ljungar åter med makt till Kristna idag:

”Men som en kvinna är otrogen mot sin
man, så var du, Israel, otrogen mot Mig, säger Yahuwah. … De har slagit in på
villovägar och glömt Yahuwah, sin Elohiym. Vänd tillbaka, ni trolösa barn, Jag
skall bota er från er trolöshet.” 
(Jer. 3:20-22)

Deltagan i hedniska traditioner
vanhelgar Skaparen. Vänd tillbaka till din älskande Förlösare. 

”Hur förlikar sig Kristus och Belial [ondska], eller
vilken delaktighet har den troende med den som inte tror? Och vilken enighet finns det mellan
Yahuwahs tempel och avgudar? … Gå därför ut från dem
och skilj er från dem, säger Yahuwah och rör inte vid det som är orent, och så
skall Jag ta emot er.” (2
Kor. 6:15-17) 

Gå ut från ibland dem! Rör inte
vid det som är orent!  

Kommer DU gå
ut?

Klicka här för att titta på videon!