Chockerande bibliska sanningar

Skrifternas sanningar är omfattande, djupgående, och harmoniösa. Det kan vid tillfällen verka som att vissa texter motsäger andra på grund av inkorrekt förståelse eller otillräcklig kunskap. Ett område där utbredd förvirring råder är de ondskefullas belöning. Skrifterna lär oss: “De döda vet intet.” (se Predikaren 9:5, 6) Dock förkunnar den även en evigt brinnande eld som aldrig slocknar. Sanningen som harmoniserar dessa två till synes motsägande punkter är vacker och trostyrkande.

Nyckel till denna gåta finns i profeten Jesajas bok. Den frågar: “Syndarna i Sion räds; fruktan har överrumplat hycklarna. Vem bland oss skall dväljas med den förtärande elden? Vem bland oss skall dväljas med städsebranden?” (Jesaja 33:14) Det är på sätt och vis en retorisk fråga; för vem kan leva i eld? Följande versrader innehåller svaret:

Den som vandrar i rättfärdighet och talar i upprätthet, den som avskyr förtryckets frukter, den som gestikulerar med sina händer och motstår mutning, den som inte tillåter sina öron att höra blodspillan, och sluter sina ögon från att skåda ondska:

Densamme skall leva i höjden; densammes högborg skall vara stenars fästning; bröd skall ges denne, dennes vatten är säkrat.

Dina ögon skall skåda Konungen i sin Skönhet; de skall se landet som är fjärran. (Jesaja 33:15-17)

Det är de rättfärdiga som kommer leva och fröjdas i den eviga branden. Endast ett heligt folk kan leva med en helig Eloah. “Ty vår Eloah är en förtärande eld.” (Hebreerbrevet 12:29)

Yahuwah är källan till allt liv. “I Honom leva vi och röra och hava vårt varande.” (Apostlagärningarna 17:28) Ren energi flödar från Honom i en oupphörlig ström. Det finns väldigt få gånger som Yahuwah själv beskrivs i Skrifterna. Varje gång liknas uppenbarelsen av ljusets, livets, och all energis heliga källa vid “eld”.

Innan Lucifer föll var han den täckande keruben. De ändlösa strålar av ljus och energi som flödade från Skaparen badade honom i den sollösa dagens eviga ljus. I denna position vistades Lucifer i den Allvetandes direkta närvaros eviga eldar. Han vandrade oskadd i dess flammor.

Du är den smorde keruben som täcker; och Jag har satt dig där: du var uppå Elohims heliga berg; du har vandrat upp och ned bland de brinnande stenarna.

I en syn ärades profeten Daniel med en glimt in i den Himmelska tronsalen där härligheten strömmar från Yahuwah liknande en flod av lågor:

Jag skådade tills tronerna sattes ned, och den Äldste satte sig, vars klädnad var snövit, och håret på Hans huvud såsom renaste ull: Hans tron var alltsammans eldslåga, och Hans hjul brann av eld.

Och ur Honom utgick en brinnande ström: tusen gånger tusen tjänade Honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför Honom: domen sattes, och böckerna öppnades. (Daniel 7:9 och 10)

Även när Yahushua (innan Han föddes som Människosonen) uppenbarade sig för människorna liknades Hans uppsyn vid eld.

Mose vaktade får åt sin svärfader Jethro, Midians präst; och han drev fåren till öknens bortre delar och kom till Yahuwahs berg Horeb. Och Yahuwahs ängel uppenbarade sig för honom i en brinnande låga ur en buske. Han såg att busken brann av elden, men ej förtärdes. (Andra Mosebok 3:1, 2)

Senare, när Yahuwah själv nedsteg på Sinaiberget för att förklara sin Lag så kom Han i en så lysande eld att det för den åskådande myckenheten tycktes som hela berget stod i lågor: “Och det rök från hela Sinaiberget när Elohim steg ned uppå det i eld, och dess rök gick upp såsom röken från en ugn, så att hela berget storligen bävade.” (Andra Mosebok 19:18)

Eftersom Yahuwah är en förtärande eld så följer det att ju närmare man kommer Honom, desto närmare kommer man det evigt brinnande. Efter ha spenderat 40 dagar i den gudomliga närvaron på Sinai så reflekterade Moses ansikte den himmelska härligheten han skådat till den grad att folket blev rädda.

Då nu Mose gick ned från Sinai berg hade han de två vittnesbördens tavlor i sina händer, och han visste inte att hans ansiktes hy sken, för att han hade talat med Honom. Och då Aron och all Israels barn såg att hans ansiktes hud sken, fruktade de att närma sig honom.

Då kallade Mose på dem; … Och då han talade med dem, lade han en täckelse över sitt ansikte.

Men när han gick inför Yahuwah för att tala med Honom, lade han av sig täckelsen tilldess han åter gick ut igen; och när han kom ut, och talade med Israels barn allt som honom budet var: så såg Israels barn Moses ansikte, hur hans ansiktes hy sken. Då drog han återigen täckelsen för ansiktet, tilldess han åter gick in för att tala med Honom. (Andra Mosebok 34:29-31, 33-35)

Yahuwahs närvaro är evig eld där endast de rättfärdiga och de heliga kan överleva. Den levande Gudens evigt brinnande eldar förtär all synd i dess närhet. Människor med ohelgade hjärtan är skräckslagna i städsebrandens närvaro. När Yahuwah talade från Sinai så var folket panikslagna.

Och allt folket såg dundret och ljungelden, och basunens ljud, och berget rykandes; och de fruktade, flydde undan, och ställde sig fjärran. De sade till Mose: tala du med oss, så skall vi lyssna; men låt inte Elohim tala med oss så att vi inte dör. (Andra Mosebok 20:18, 19)

Det enda som Yahuwahs eld förtär är synden – och syndaren om de väljer att klamra sig fast vid synden. Detta demonstreras väldigt grafiskt i skildringen av Nadab och Abihu. “Arons söner, Nadab och Abihu, tog varsitt rökelsekar och lade eld däri, och rökverk däruppå, och bar fram främmande eld inför Yahuwah, som Han inte befallt dem göra. Då kom en eld ut ifrån Yahuwah och förtärde dem, så att de dog inför Yahuwah.” (Tredje Mosebok 10:1, 2)

Nadab och Abihu hade hedrats inför hela Israel. De hade valts ut, tillsammans med sin far och faders hus, att direkt tjäna inför Yahuwah som präster. Men den höga ära som tilldelats dem fyllde dem inte med vördnad, kärlek, eller fruktan. För att flagrant överträtt Yahuwahs heliga Lag så dödades de av elden som utgick från Yahuwah. Men Skrifterna innehåller en intressant detalj som avslöjar en hel del om den eviga eldens flammor. “Mose kallade till sig Misael och Elzaphan, Usiels söner, Arons farbroder, och sade till dem: Gå fram och bär ut era bröder ur helgedomen, och ut ur lägret. Och de gick fram, och bar dem i deras linnekjortlar ut ur lägret; såsom Mose hade sagt.” (Tredje Mosebok 10:4, 5)

Fascinerande! De två männen som hade “förtärts” av “eld” som utgick från Yahuwah hade fortfarande kläderna intakta! Om någon skulle rikta en eldkastare mot dig tillräckligt länge för att ta kål på dig, hur tror du dina kläder skulle klara sig? De skulle brinna upp fortare än din kropp gjorde, som ju till största delen består av vatten!

Denna lilla, ofta förbisedda, detalj förser oss med en fantastisk insikt in i eldarna som omger Yahuwah. Yahuwahs eld är inte förbränning. När Sadrach, Mesach, och Abed-Nego, profeten Daniels tre vänner, dömdes till att brännas till döds i den brinnande ugnen för att de vägrade böja sig ned och tillbe avguden som kung Nebukadnezar hade uppfört på Duraslätten – så kastades de in fullt påklädda: “Alltså blev dessa männen i sina mantlar, skor, hattar, och andra kläder, bundna; och kastades in i den brinnande ugnen.” (Daniel 3:21)

Någonting förtärdes: repen som band dem. Männen själva var oskadda. Inte ens deras kläder skadades!

Så steg då Sadrach, Mesach, Abed-Nego ut ur eldarna. Och prinsarna, furstarna, herrarna, och kungens råd samlades och såg hur elden inte hade någon makt över dessa mäns kroppar, ej heller var ett hår på deras huvud svedda, inte heller var deras kläder förändrade; nej, de luktade inte ens rök.” (Daniel 3:26 och 27)

Så hur kunde dessa modiga män, Himmelens hjältar, räddas? Enkelt! De stod i Yahuwahs Sons närvaro!

Och de tre männen, Sadrach, Mesach, och Abed-Nego, föll bundna ned i den flammande ugnen.

Då förskräckte sig kung Nebukadnezar, och ställde sig hastigt upp, och sade till sitt råd: Har vi inte låtit kasta tre män bundna in i elden? De svarade och sade till kungen: Ja, herre konung.

Se! svarade han och sade: Jag ser fyra män gå lösa i eldarna, och de är oskadda; och den fjärde ser ut som han vore Els Son! (Daniel 3:23-25)

Alla som har överlämnat sina viljor för den gudomliga viljan och lever i harmoni med den gudomliga lagen kan leva, oskadd, i de förtärande eldarna som är den Allsmäktiges närvaro. Genom att vara lydig Yahs Lag så kunde de tre värdiga leva i närvaron av evig, helig brand – och förbränningen hade ingen makt över dem.

Yahuwahs eldar förtär all synd och själviskhet. Synd består av 1.) falskhet; och ofta 2.) tvång (från Satans sida). Satan är lögnernas fader, men den sanning som utgår från Han som dväljs i de slukande lågorna, förintar falskhet. Tvång besegras av gudomlig kärlek. Den Helige Anden är Sanning och Kärlek. Vid Pingst fylldes de samlade troende av Helig Ande. “Och då var där kluvna tungor såsom av eld; och satt sig över var och en av dem. Och de fylldes av den Helige Ande.” (Apostlagärningarna 2:3, 4) Dessa tidiga troende brändes inte upp av den gudomliga elden. Därefter var de förenade i kärlek och spred Himmelrikets evangelium till hela världen.

Läran om ett evigt brinnande helvete är baserat på en falsk premiss: att Adam och Eva skulle ha givits evigt liv vid Skapelsen. Såhär lyder resonemanget: när de syndade och behövde straffas så hade Yahuwah inget annat val än att förpassa dem till ett evigt liv i helvetets eldar. En sådan tro är inte rotad i Skrifterna. När Paulus i Första Timotheosbrevet 6:16 hänvisar till Yahuwah, förklarar han otvetydigt: “Den som allena har odödlighet, som dväljs i ljuset som ingen människa kan tillkomma; som ingen människa har sett, ej heller kan se: Honom vare ära och makt evinnerligen. Amein.”

“Yahuwah är kärleken.” (Första Johannesbrevet 4:8) Han fröjdas också i rättvisan.

Detta säger Yahuwah: “En vis berömme sig intet av sin vishet; en stark berömme sig intet av sin styrka; en rik berömme sig intet av sin rikedom;

Utan den som vill berömma sig, han berömmer sig därav, att han vet och känner Mig, att Jag är Yahuwah, som gör barmhärtighet, rätt, och rättfärdighet på jorden; ty sådant behagar Mig, säger Yahuwah. (Jeremia 9:23 och 24)

Som kärlekens och rättvisans Eloah så ville inte Yahuwah ge evigt liv till någon medan de ännu var under skyddstillsyn, och gjort sitt val att antingen tjäna Honom eller ansluta sig i Satans revolt. Yahuwah vill inte ens att den värsta av syndare skall torteras i evighet. Detta skulle varken vara kärleksfullt eller rättvist!

Evigt liv är en gåva. Det ges endast åt de som övervinner genom tro på Yahushuas meriter. Straffet för de som väljer att behålla synden är inte evig plåga. Det är döden.

Evigt liv är en gåva. Det ges endast åt de som övervinner genom tro på Yahushuas meriter. “Ty syndens lön är döden; men Yahuwahs gåva är evigt liv genom Yahushua den Smorde vår Mästare.” (Romarbrevet 6:23) Straffet för de som väljer att hålla kvar vid synden är inte evigt liv i plåga. Det är döden. Evigt liv beviljas endast de som väljer att underkasta sig den gudomliga och välvilliga Kärlekslagen.

Skrifterna avslöjar hur detta går till:

Så var nu Yahuwah underdåniga; stå emot djävulen så flyr han ifrån er. Nalkas Yahuwah, så nalkas Han er. Rengör era händer, ni syndare, och rensa era hjärtan, ni ostadiga. Ödmjuka er inför Yahuwah så skall Han lyfta upp er. (Jakobsbrevet 4:7, 8, och 10)

Alla som låter de eviga eldarna äta upp deras synder och orenheter skall ges ett liv som kan mätas med Yahuwahs liv. Yahuwahs närvaros eldar kommer att brinna i all evighet. Det är ett löfte! “Och staden behöver varken att sol eller måne lyser över den: ty Yahuwahs härlighet upplyser den, och Lammet är dess ljus.” (Uppenbarelseboken 21:23) De förlösta skall vandra i den eviga dagens sollösa ljus, och fröjdas i Yahuwahs närvaro. De kan leva i dessa eldar för att de har övergett sina viljor och tillåtit sina synder förtäras av den raffinerande elden.

En viss dams Bibelstudiegrupp läste igenom profeten Malakis bok. När gruppen studerade det tredje kapitlet, blev kvinnan förundrad över ett löfte som anbelangar just detta spörsmål.

Men vem skall förbli på dagen för Hans återvändo? Vem skall stå när Han kommer? För Han är som smedens eld, som vaskarens såpa: och Han skall sitta som silversmeden och feja… och rensa dem som guld och silver, att de må frambära åt Yahuwah ett rättfärdighetsoffer. (Malaki 3:2, 3)

Eftersom hon inte förstod hur raffineringsprocessen går till så ville kvinnan veta mer så hon fullt
kunde förstå det som stod i Skrifterna. En annan, som kände till en silversmed, erbjöd sig att gå, observera, och sedan rapportera tillbaka till gruppen vad man lärt sig. Sagt och gjort.

Med ett stycke silver över öppen låga förklarade smeden att det vid silversmide är nödvändigt att man håller silvret i lågans mitt, där lågorna är som varmast, för att kunna bränna bort all orenhet. Vid förfrågan om det verkligen var sant att man konstant måste vara vid elden och bevaka processen, svarade han:

“Ja, inte nog med att jag behöver vara där och hålla i silvret, jag måste även hålla ett öga på det hela tiden. Om silvret är för länge i elden så kommer det förstöras.”

Så hur vet man att silvret är helt raffinerat?

Silversmeden förser oss med svaret: “Enkelt. Jag vet att det är färdigt när jag kan se min reflektion i silvret.”

Yahuwah väntar med uppriktig längtan på dagen när Hans reflektion perfekt återspeglas i sina barn och de kan föras hem till ett liv med Honom. Hans nådiga inbjudan är fortfarande uträckt åt var och en som är villig att hörsamma den:

“Sök Yahuwah medan Han må bli funnen, kalla uppå Honom medan Han är nära: låt de onda försaka sina vägar, och den orättfärdige sina tankar: och låt återvända till Yahuwah, så skall Han vara honom nådig; och för vår Mästare ty Han kommer rikligt förlåta. (Jesaja 55:6 och 7)

Alla som underkastar sig Smeden och den fejande elden kommer evigt fröjdas i lågorna som är Yahuwahs närvaro. “Och många av dem som vilar i jordens mull skall vakna till liv, somliga till evigt liv, somliga till skam och evigt förakt. Men de som är visa kommer lysa som himlavalvets sken; och de som vänder många till rättfärdighet, såsom stjärnorna för evigt och för alltid.” (Daniel 12:2 och 3)

De rättfärdiga odödliga kommer dväljas och frodas för alltid i de brinnande eldarna som är Yahuwahs närvaro. Det är dock samma eld som är den förtärande “helvetesbrand” som de dödliga syndarna endast kan vistas i för några få ögonblick.

Studera gärna följande versrader, som klart och tydligt anger att Yahuwahs närvaro är en evig och förtärande eld:

“Nu vill Jag resa mig, säger Yahuwah; nu vill jag upphöja Mig; nu vill Jag upplyfta mig själv. Med halm går ni [de onda] havande, strå är er avkomma; eld skall äta upp er med ert mod. Och folket kommer brännas upp till kalk, såsom nedhugget törne man bränner upp med eld. Hör så, ni som är fjärran, vad Jag har gjort; och ni som är nära, bekänn min makt. Syndarna i Sion räds; fruktan har överrumplat hycklarna. Vem bland oss skall dväljas med den förtärande elden? Vem bland oss skall dväljas med städsebranden? Den som vandrar vandrar i rättfärdighet och talar i upprätthet, den som avskyr förtryckets frukter, den som gestikulerar med sina händer och motstår mutning, den som inte tillåter sina öron att höra blodspillan, och sluter sina ögon från att skåda ondska: Densamme skall leva i höjden; densammes högborg skall vara stenars fästning; bröd skall ges denne, dennes vatten är säkrat.” (Jesaja 33:10-16)

Moses bad att få se Yahuwah:

“Och han [Mose] sade, Jag ber dig: visa mig Din härlighet.” (Andra Mosebok 33:18)

Yahuwah svarade tydligt och sade till Mose att ingen människa kan se Honom och leva.

“Men Han [Yahuwah] sade, … Du kan inte se Mitt ansikte; för ingen människa som ser mig, kan leva.” (Andra Mosebok 33:20)

“För Jag är Yahuwah, Jag förändras inte; därför förtärs inte ni Jakobs söner.” (Malaki 3:6)

Yahushua delade ursprungligen samma förhärligade, brinnande förekomst som sin Fader, men Han valde att lägga allt åt sidan för att istället bli en vanlig, sårbar människa så att Han kunde vandra bland oss syndare utan att förgöra oss. Det kommer dock vara en helt annan sak vid Hans Återkomst:

“För när man skall säga: Frid och säkerhet; då skall fördärv med all hast överkomma dem, såsom den havande kvinnans födslovånda; och de kommer inte kunna undfly.” (Första Thessalonikerbrevet 5:3)

“Och då skall denne Onde avtäckas, som Yahushua skall förtära med sin muns ande, och skall omintetgöra med sin tillkommelses strålglans.” (Andra Thessalonikerbrevet 2:8)

“Strålglansen” som tillintetgör den Onde – dvs. syndernas människa, förtappelsens barn (2 Thessalonikerbrevet 2:1-8) och de som hellre valde honom – är Yahushuas brinnande närvaro i sitt ursprungliga och förhärligade tillstånd som återställdes när Han förenades med sin Fader Yahuwah i Himmelen. Allt i enlighet med bönen Han bad: “Och nu, Fader, förhärliga Du Mig med Dig själv, med härligheten som Jag hade med dig förr världen än var.” (Johannesevangeliet 17:5)

Denna “härlighet” som återställdes Yahushua är även densamma som förblindade Saul: “Vid middags, O konung, såg jag på vägen ett ljus från himmelen, som översteg solens ljus, som sken runtomkring mig och de som färdades med mig.” (Apostlagärningarna 26:13)

De rättfärdiga kan överleva Den Andra Ankomsten enbart för att de givits odödligheten i ett ögonblick: “I ett nu, i ett ögonblick, vid den sista trumpetstöten: ty trumpeten skall ljuda, och de döda kommer väckas oförgängliga, och vi kommer förändras.” (Första Korinthierbrevet 15:52)

De ondas omintetgörande vid Hans Återkomst kommer vara blott en försmak av Yahuwahs evigt brinnande närvaro som slutligen kommer rensa hela världen från de som aldrig vände om, de som aldrig ångrade sig, utan istället valde synden i vilken form den än antog – och synden själv.

Satan började den stora striden i Himmelen och hans revolt var riktad mot Yahuwah vars brinnande närvaro kommer utföra domen som berättas om i Uppenbarelseboken.

“Ty vår Eloah är en förtärande eld.” (Hebreerbrevet 12:29)

“Uppå de onda skall Han låta regna snaror, eld, och svavel, och ett fruktansvärt oväder: detta är bägaren de kommer tilldelas.” (Psalm 11:6)

“Såsom rök drivs bort, driv så bort dem: såsom vax smälter bort inför elden, låt så de onda förgås i Yahuwahs närvaro.” (Psalm 68:3)

“Och de drog upp över hela jordens vidd, och omringade helgonens läger, och den älskade staden likaså: och från himmelen for Yahuwahs eld ned, och förtärde dem.” (Uppenbarelseboken 20:9)

Både Yahushua och Yahuwah delar denna ljusa, brinnande förekomst och båda kommer vistas i det Nya Jerusalem där deras ljusstyrka överglänser solen och månen:

“Solen kommer ej längre vara ditt ljus om dagen; ej heller kommer månen vara ditt ljus: nej, Yahuwah kommer vara för dig ett evigt ljus, och din Eloah din härlighet.” (Jesaja 60:19)

“Och staden behövde inte solens eller månens ljussken: ty Yahuwahs härlighet upplyste den, och Lammet är dess ljus.” (Uppenbarelseboken 21:23)

Relaterat innehåll:

• “Medan jorden var omsvept i eldens förintelse så vistades de rättfärdiga tryggt i Den heliga staden. Över de som hade del i den första uppståndelsen har den andra döden ingen makt. Medan Yahuwah åt de onda är en förtärande eld så är Han åt sitt folk både en sol och en sköld.” Uppenbarelseboken 20:6; Psalm 84:11.)