Yahuwah
känner till alla Sina varelsers behov. I Sin kärlek har Han försett för var en
och specifikt. Yahuwah visste att människan inte bör arbeta kontinuerligt utan
avbrott. Med vår svaghet och vårt behov av vila såväl som vårt behov att lyda i
åtanke så segmenterade, eller delade,
Han tiden. Det kortaste av tidssegmenten är DYGNET, uppdelad mellan dagljus och
mörker. Nästa tidssegment är MÅNVARVET. Efter det kommer de fyra ÅRSTIDERNA,
sommar- och vintersolstånd och vår- och höstdagjämning som delar upp ett SOLÅR.
Dessa tidsegment är bortom människans påverkan då de är under Skaparens direkta
kontroll och är reglerade av himlakropparnas rörelser.

”Då
sade Elohim: “Varde ljus på himlarnas valv för att skilja dagen från natten. De
skall vara för tecken och årstider, och för dagar och år” … Och det skedde
så.” (1 Mos. 1:14, 15, övers. från New
King James Version) 

Varje
månvarv skulle delas upp av fyra Sabbatsdagar – sex arbetsdagar med tillbedjan
på den sjunde. 

Kom ihåg
Sabbatsdagen, att hålla den helig. Sex dagar skall du arbeta och göra alla dina
sysslor: Men den sjunde dagen är Yahuwah, din Eloahs, Sabbat. … 

Ty på sex
dagar gjorde Yahuwah himlen och jorden och havet och allt som är i dem, och
vilade på sjunde dagen. Därför har Yahuwah välsignat Sabbatsdagen och helgat
den. (se 2 Mos. 20:8-11)

Yahuwah
älskar frihet och önskar frihet åt alla Hans barn. Han befallde att den
synodiska omloppstiden, eller månaden, skulle delas upp av fyra Sabbatsdagar
men den segmenteringen lades i människans händer så att människan kunde visa
deras lojalitet mot Himmelens Elohim genom deras lydnad av det Fjärde Budordet.
Medan Sabbaten på ett ungefär följer månens faser så är den inte, som tidsdelning
betraktat, lika klar eller distinkt som dygnet eller månaden. Yahuwah valde att
lämna detta mindre definierat och gav så åt människan en möjlighet att lyda
eller vara olydig beroende på vad deras hjärtan bjöd dem att göra.  

De som
älskar sin Skapare och söker att ära Honom tillber på veckans sjunde dag. Deras
månvarv delas upp i fyra sjudagarsveckor med en “transaktionsdag” på
30-dagarsmånader. De som önskar göra revolt mot detta klara gudomliga
befallning ges friheten att göra så. Ett 30-dagarvarv kan delas upp i tre
10-dagarsveckor liksom den Franska Republikens kalender från 1793
till och med 1806 när den franska regeringen försökte av-Kristna Frankrike
genom att komma ifrån en sjudagarsvecka. Det kan också delas upp i sex veckor
om fem dagar vardera. 

Tillbedjan
på den sjunde dagen av en sjudagarsvecka i lunisolarkalendern är ett tecken på trohet
till Skaparen. Det erkänner Honom som Liv- och Laggivaren till Vilken lydnad,
kärlek och hängivenhet är skyldiga. Det andliga syftet med att segmentera tiden
är att låta människan få tid för självutvärdering. Varje Sjundedagssabbat för
en ansikte-mot-ansikte med Yahuwahs renhet och helighet. Detta ställer sig i
skarp kontrast mot ens egna fallenheter och deformiteter. Inför gudomlig
helighet utbrister den ångerfulle syndaren:

“Ve mig, jag
förgås! Ty jag har orena läppar, och bor ibland ett folk som orena läppar har;
ty jag har sett Konungen, Yahuwah Sebaot, med mina ögon.” (Jes. 6:5, Karl XII:s
Bibel)

En
ytterligare tillbedjelsedag gavs varje månvarv så att en person kunde undersöka
var och hur han hade misslyckats det förra månvarvet och fatta beslut för det
nästkommande månvarvet. Denna tillbedjelsedag är Nymånadsdagen på månadens första dag och kommer innan arbetsveckan
som börjar på månadens andra dag. Nymånadsdagen är en tid att meditera och
betänka ens andliga status. Hur gick det
egentligen under den förra månaden? Vad vill jag göra annorlunda för att föra
min vilja och mitt liv mer i fas med min Skapares vilja? Det är en tid att
söka förlåtelse för tidigare misslyckanden och hjälp för den kommande månaden. En
bönejournal kan vara användbar att föra, om man uppdaterar den varje Nymåne. Folk
ger nyårslöften, men håller dem sällan längre än en eller två månader. Yahuwah
förstod denna mänskliga fallenhet och gav oss möjligheten att raffinera och
bygga på våra beslut varje ny månad.

Den moderna Gregorianska kalendern, likt den
Julianska kalendern som företrädde den, har månader som är helt och hållet frånskilda
månens cykler. Således existerar inte Nymånadsdagen på denna alternativa
tidshållningsmetod. Men detta ursäktar inte någon från att återgälda tillbedjan
till Yahuwah på Nymånadsdagen.

”Nymånen
är fortfarande, och Sabbaten var ursprungligen, beroende på lunarcykeln … Ursprungligen
firades Nymånen på samma sätt som Sabbaten; den blev gradvis mindre viktig
medan Sabbaten mer och mer blev en religionens och mänsklighetens dag, av
själens frid och fröjd.” (Universal Jewish Encyclopedia,
”Holidays,” s. 410.)

Nymånarna är
i en klass av tillbedjelsedag helt för sig själva. De var tider för tacksägelse
och att glädja sig i Himmelens överflöd. Förr var de också festmåltidens dagar.
Förbudet mot matlagning på Sabbaten gällde inte Nymånarna och fromma Israeliter
som fastade på andra dagar, fastade aldrig på Nymånadsdagen. Arbete för Yahuwah
kan utföras på Nymånadsdagen. Efter att Tabernaklet hade konstruerats i
Vildmarken så monterade Mose alla de olika delarna delarna på en Nymåne:

”Och
det skedde så, att tabernaklet blev uppsatt i den första månaden av det andra
året på den första dagen. Och Mose satte upp tabernaklet. Han fäste socklarna
på det, ställde upp brädorna, sköt in tvärbjälkarna och reste upp stolparna.
Han bredde ut tältet över tabernaklet, och han lade tältöverdraget ovanpå det,
så som Yahuwah hade befallt Mose.” (2 Mos. 40:17-19, övers. från King James Version)

Ingen inkomstgenererande kommers får bedrivas på Nymånadsdagen.

Dock får
ingen inkomstgenererande kommers bedrivas. Det trotsiga hjärtat uppskattar
aldrig möjligheterna som Himmelen har tillhandahållit för tid att spendera med
Skaparen. Århundraden efteråt begrät upproriska Israel de “förlorade” affärsmöjligheterna
när Sabbaterna och Nymånarna kom.

”När är
Nymånen gången, att vi må sälja korn? Och Sabbaten, att vi må byta vete? Förminska
efa-måttet och förhöja siklen, förfalska vikterna, att vi må köpa de fattiga
för silver, och den behövande för ett par sandaler – till och med sälja det
dåliga vetet?” (Amos 8:5, 6, övers. från New King
James Version)

Sådan
attityd är högförräderi mot Himmelens regering. Nymånadsdagar, likt Sjundedagssabbaterna,
är tider för helig sammankomst och förkastandet av dessa heliga dagar var
direkt ansvarigt för Israels störtande av Assyrien. Redan versraderna därpå
lyder:

”Yahuwah
har svurit vid Jakobs högmod: Sannerligen skall Jag aldrig glömma bort några av
deras verk. Skall inte landet bäva för detta, och alla sörja som dväljs
däri?” (Amos 8:7, 8, övers. från New King
James Version) 

Yahuwah ser
nådigt “mellan fingrarna” vid stunder av okunnighet. Men att veta olydnad behandlas som det uppror
det är. Israels tillbedjan urartade till en form som saknade andligt värde över
huvud taget. 

Yahuwah
förkastade Israels tillbedjan, och angav följande:

”Jag
hatar, Jag föraktar era festhögtider, och Jag tål inte era solenna
församlingar. Fastän ni offrar mig brännoffer och matoffer så tanker Jag inte
acceptera dem: inte heller kommer Jag beakta era feta djurs fredsoffer. Ta ni
bort från Mig era sångers missljud; ty Jag kommer inte lyssna på era violers
melodi.” (Amos 5:21-23 övers. från King James
Version) 

Medan Israel
gick genom rörelserna och ritualerna för tillbedjandet av Yahuwah så ärade de, i
själva verket, Saturnus som deras förfäder gjorde i Vildmarken vid den Gyllene
Kalven. Yahuwah krävde: 

”Frambar
ni Mig offer och gåvor i öknens fyrtio år, O Israels hus? Ni bar också Sikkuth
er konung och Kiun, era avgudar, era gudars stjärnor, som ni gjort åt er
själva. Därför kommer Jag sända er i fångenskap bortom Damaskus, säger Yahuwah
Sebaot.” (Amos 5:25-27, övers. från
New King James Version)

Chiun– “Annat
namn för guden Saturnus.”  (The New Strong’s
Exhaustive Concordance of the Bible.)

Tyvärr så förkastar många föregivna Kristna idag det avancerande ljuset om Yahuwahs heliga kalender.

Forntida
Israel, likt moderna andliga Israel, förkastade Yahuwahs Nymånadsdagar och
återgäldade tillbedjan på Saturnus dag, eller lördagen. 

“Bön till planeterna
på deras respektive dagar var en del av tillbedjan av himlakropparna.” (R. L.
Odom, Sunday in Roman Paganism, s. 158)

Sådan
tillbedjan är inte acceptabel för Yahuwah. I Amos, precis efter att ha fördömt
dem för Saturnusdyrkan, så uppger Yahuwah:

”Ve dem
som sätter Sion om intet, och sätter sin tillit uppå Samaria berg … Ni som
nalkas er onda dag, som sluter sig nära och anammar falska sabbater; … Därför
skall de nu föras bort i fångenskap … Ty Yahuwah har svurit vid Sig Själv, och
säger: För att Jag avskyr Jakobs högfärd, … Jag skall skära av hans stad med
alla de som bebor den.” (Amos 6:1, 3, 7-8, övers. från Septuagintan på eng.)

Samma öde
väntar alla dem som håller fast vid tillbedjan på den moderna, falska
kalenderns lördag, ignorerandes sin skyldighet att observera den Bibliska lunisolarkalenderns Sabbatsdag
och Nymånadsdag.  

Tillbedjan
på ALLA Yahuwahs Sabbatsdagar, eller vilor, är det kännetecknande märket som
särskiljer Hans folk.

”Jag
gav dem också Min Sabbat, till ett tecken emellan Mig och dem, på det att de
skulle veta att Jag är Yahuwah som helgar dem. (Hes. 20:12, övers. från King James Version)

Att
återgälda tillbedjan till Skaparen på Sabbaterna och Nymånarna kommer vara ett
av de Förlöstas glädjeämnen på den nya jorden genom hela evigheten.

Engagera dig
nu att tillbe Yahuwah på alla Hans helgade
vilor, Sabbater,
Nymånar och årliga festhögtider. Osagda lyckor väntar de som söker gemenskap
med Honom som Livets fullhet dväljs i.

Klicka här för att titta på videon!  

Relaterat Innehåll:

• Nymånadsdag: Gryningen efter konjunktion